Narkotikans historia

Amfetamin

Amfetamin framställdes för första gången år 1887. Det började inte användas på allvar förrän år 1927. Då användes det som läkemedel. Från början användes amfetamin för att bota förkylning, och för att väcka patienter som förgiftats av sömnmedel.

Amfetamin kom till Sverige under 1930-talet och spreds snabbt som uppiggande medel. Det var många universitetsstudenter som använde det. Detta trots att Medicinalstyrelsen varnade läkarna för att amfetamin skrevs ut för lätt.

Amfetaminets genombrott kom under andra världskriget (1939-1945). Då användes det för att öka soldaternas prestationsförmåga, så att de skulle vara snabba och klara sig länge utan mat. Efter krigets slut fanns ett överskott av tabletter. Amfetamin började då säljas som bantningspiller och uppiggande medel.

Under 1950-talets Stockholm kom bruket av amfetamin i gång på allvar i Sverige. Många blev beroende och injicerade det direkt i blodet. Medicinalstyrelsen ökade kraven för att man skulle få det utskrivet på recept. Detta för att göra det svårare att få tag på drogen.

Då startade en våg av receptförfalskning, apoteksinbrott och import från utlandet. Man började skaffa rent amfetaminsulfat från illegala labb, i stället för legalt inköpta tabletter. På den tiden var bruk av amfetamin det största narkotikaproblemet i Sverige.

Under 1960-talet fanns det cirka 10 000 personer som var beroende av amfetamin eller hade problem med användning av drogen i Sverige, och de bodde främst i större städer. Idag är amfetamin narkotikaklassat. Det finns flera läkemedel som innehåller amfetaminliknande substanser.

Cannabis

Cannabis är, efter alkohol och tobak, den mest använda drogen i världen. Den tros ha använts i över 10 000 år. Den har spelat stor roll inom olika religioner och i folkmedicin.

Cannabis blev populärt i Europa under 1800-talet då läkaren Jacques-Joseph Moreau startade Club des Haschischins. De största författarna hörde till medlemmarna och berömde effekterna av drogen.

I USA har cannabis historiskt varit de fattigas och slavarnas drog. Den förknippades också med jazzkulturen. Drogen fick en spridning under alkoholförbudet som infördes i USA 1929.

När hippiekulturen och flowerpowerrörelsen kom i gång under 1960-talet fick drogen en rejäl spridning, speciellt bland ungdomar. I Sverige gjordes en undersökning under 1970-talet som visade att var femte skolungdom i årskurs nio någon gång hade rökt hasch. Under 1980-talet minskade användningen kraftigt, för att gå upp något under 1990-talet.

Ecstasy

Ecstasy tillverkades första gången av läkemedelsföretaget Merck i Tyskland år 1914. Samtidigt tillverkades MDA, som är ett preparat som är nära besläktat med ecstasy. Tanken med båda preparaten var att de skulle användas som bantningspiller.

Preparaten testades för första gången på djur år 1953 på USA:s Army Medical Center. Biverkningarna blev då så allvarliga att forskare varnade för att använda dem. Några psykiatrer testade dem på människor ändå. De redovisade år 1967 att preparaten kunde användas inom behandling med psykoterapi.

Under 1970-talet började MDA att spridas ordentligt under namnet ”lovedrug” och ”lovepill”. Men rapporter om farliga biverkningar som andningssvårigheter, dålig hjärtrytm och krampanfall gav till slut MDA ett dåligt rykte. Då började ecstasy spridas i stället, speciellt i stora städer i USA.

Sedan 1970-talet har ecstasy spridits som en partydrog bland unga, båda i USA och i Europa. Den förbjöds i Storbritannien år 1977 och i USA år 1985. I Sverige blev den stor i samband med raverörelsen under 1990-talet. Idag är det väldigt ovanligt med ecstasy i Sverige. 2013 var det en halv procent av eleverna i årskurs 9 och drygt en procent av eleverna i år 2 på gymnasiet som hade testat ecstasy.

Opiater

Opiater kommer från opium och har sitt ursprung i opiumvallmon. Opiater har använts väldigt länge. Det finns spår av användning för över 5000 år sedan. Flera stora författare från Grekland och Romarriket som Homeros, Vergilius och Ovidius skriver om medlets sömngivande effekter.
Opiater fanns omnämnda i den tidens ledande läkemedelslära ”De Materia Medica”, som fanns runt år 0.

Förr användes opiater som lugnande medel, smärtstillande medel, mot diarré, ormbett och hosta. Sedan medeltiden används opiater som universalmedicin, det vill säga som botemedel mot det mesta.

Opiumodlingarna spreds österut från Grekland och Mesopotamien och kom till Kina runt 600-talet och till Japan runt år 1400 efter vår tidräkning. Under 1500-talet kom man på att man kunde röka opium i pipa.

På 1600-talet blev bruket av opiater för första gången ett samhällsproblem, fram för allt i Kina. Européerna exporterade opium till Kina. När Kinas myndigheter protesterade mot detta utbröt ett krig.

Under 1800-talet var det framför allt råopium som användes. Kemister upptäckte att det bestod av ett 20-tal olika alkaloider. Ur råopiumet tog de fram morfin som effektivt kan döva smärta. Bruket av drogen spred sig när man började injicera morfinet, det vill säga spruta in det i blodet. Det ledde till allvarliga konsekvenser för människor.

År 1897 tog läkemedelsföretaget Bayer fram diacetylmorfin, det som kallas heroin. Det skulle ersätta morfinet och vara mer effektivt och mindre beroendeframkallande. Men det visade sig vara tvärt om. Heroin har sedan dess varit det största brukade preparatet av alla opiater.

Under 1900-talet reglerades hanteringen och odlingen av opiater genom internationella avtal. Detta för att minska användningen, men att fortsätta tillåta sjukvården att använda morfin.

Idag vet man ungefär hur mycket opium som behövs inom sjukvården. Därför har FN avtal som säger hur mycket som ska odlas. Men det odlas ändå dubbelt så mycket opium än det som beräknats till sjukvården. Ungefär hälften går till illegal försäljning och brukas som narkotika. De största odlingarna finns i Östasien och Sydostasien.